Det här är inget vacker, jag vill inte ha sympati, jag vill att ni ska förstå..

Att få hjärtat krossat vet nog dem flesta hur det känns, hur ont det gör. Mitt hjärta blev totalt mosat den 6 december i år, helt utan förvarning. Måste ha varit något slags rekord i snabb-dumpning. Jag är inte arg, ja hatar inte, vill inte hämnas, jag är bara så overhört ledsen och sårad att det inte går att beskriva.

Helt plötsligt ska jag bekanta mig med tanken på att min livs kärlek delar säng med en annan, att hon delar minnen och händelser med någon annan än mig. Helt plötsligt är alla dem underbara människor runt omkring henne, så som svärmor och svärfar och alla syskon inte med i mitt liv längre, även om dem alla är mina vänner.

Det handlar inte om hur många tusen jag lagt ut på tågbiljetter, att jag köpte julklappar dagen innan jag blir dumpad, pengar och saker är totalt ointressanta, det handlar om att människan jag trodde var min själsfrände tappar känslorna för mig på 3h..

Du sa att du inte var kär i någon annan, du sa att han bara var en overhört bra vän, du sa att du älskade mig för evigt och att allt skulle bli så bra när jag flyttade till Gävle och du kunde besöka mig varje helg..du sa så mkt..och jag trodde på varenda litet ord..

Du byggde upp min självkänsla, du tog mig till höjder jag inte trodde jag skulle nå..nu är jag åter på det stället där jag känner mig fet, ful och totalt ointressant..

Men tack för allt..utan dig hade mitt liv varit värdelöst, oavsett hur mkt du krossade mig har du betytt allt för mig, kan inte sudda ut dem här 2 åren, vill det inte heller..hoppas du blir lycklig med honom..hoppas bara du inte tappar intresset för han med..