Jag e verkligen dålig på att skriva blogg..jag skriver sällan och jag skriver ännu mer sällan om något relevant över huvud taget!  Men jag glömmer bort hur skönt och roligt de kan vara att skriva blogg. Det är lixom en brefrielse och det är fortfarande mina egna tankar och åsikter som jag får uttrycka! Det kan inte bli annat än bra!:)

Just nu sitter jag i soffan och väntar på att ÖSK-Kalmar FF ska börja. Lyssnar via webbradion, men ska allt ta mig in och se dem spela någon/några matcher i år! Måste ju heja fram favoritlaget!

Sitter och lyssnar på Kvällspasset i p3 (p3 är för övrigt en väldigt bra radiokanal, dessutom statlig!) där dem diskuterar prestationsångest. Ångest över huvud taget är ganska jobbigt. Man kan fan ha ångest för vad som hellst här i livet. För att pengarna ska ta slut snabbare än tänkt, för att någon nära mår dåligt, för att man har mycket att göra i skolan eller i stort sätt vad som hellst. Jag själv har ångest ibland. Ibland blir det mycket ångest, ibland blir det ingen ångest alls. och det kan verkligen vara för vad som hellst. Ibland känner jag att jag borde göra något åt min vikt och kondition men finner inte motivationen eller orken till de. Jag känner en stor ångest och en stor press över att ha ett operationssår som läker sakta och som gör att jag stundtals är helt okapabel att göra saker jag tycker är roligt och som jag måste göra (tex delta på gympan).

Allt det här är stundtals jävligt jobbigt, men det kommer alltid ljusglimtar. Den största ljusglimten är ändå Matilda, utan dig vorde fan livet totalt värdelöst. Så tack för du finns och för att du vill vara min<3 Du är bäst<3

Nu börjar snart matchen, Heja ÖSK!